Man kände ju direkt i morse när klockan ringde att man gick upp en timma tidigare än förra måndagen.
Tok.Trött.
Men det bästa som jag gjorde idag var att ta ett nytt cellprov.
Förra gången var jag 25 år ( samma år jag träffade K) så det var ju sju år sen!
Två kallelser har jag struntar i.
Så himla puckat för det är ju en rätt billig livförsäkring.
Jag har dessutom större risk att drabbas av cellförändringar pga av min sjukdom så jag vet inte vad jag hållt på med.
Det kändes skönt när jag var klar och jag hoppas INTE att dom ringer om fyra veckor.
Somnade så klart när jag nattade Lowa....
Men det var väldigt skönt....hehe.
En väldigt kortsiktig lösning på problemet kan man säga.
Nu är jag riktigt mosig och gosig som min lillebror skulle ha sagt.
I morgon ryker min utväxt!
Tänk att man kan längta så mycket efter en sån ytlig grej.
Men det här att vara " brunhårig" är inte min grej.
Jag kommer att känna mig som en ny människa. I en vecka sen är den tillbaka.
Det är nästan galet att man inte ser ett spår av operationen.
Jag som alltid har klagat på mitt tjocka hår är för en gångs skull väldigt tacksam för att det växer snabbt och tätt!
Vi hörs i morgon!
