Nu överlever vi allt.

Det är inte så ofta som jag är glad över att helgen är över.
Men det här med magsjuka kan göra vilken dåre som helst att längta tillbaka till jobbet.

I samma sekund som hon slutade kräkas började hostan och näsan började rinna. Hon kanske kände att det var dags att ta alla sjukdomar på en gång.

Men nu är hon pigg igen, även om matlusten inte har kommit tillbaka igen.

Hon ville mer än gärna vara med och hjälpa till att sanera lägenheten.





Men mellan varven hade vi tid för lite mys och bus i soffan också.













Min enda önskan nu är att varken jag eller K börjar kräkas.
Vi har mått illa i omgångar men det har slutar där.
Men imorgon kan vi nog ropa hej!
Hej då din äckliga magsjuka!