Helgen i svart och vitt.

Söndag kväll och den ständiga måndags ångesten börjar smyga sig på.

Men jag har haft en härlig helg.

Mötte upp Cissi på stationen för att gå och prova ut brudklänning.
Inez följde också med till Uppsala men fick inte följa som smakråd.
Vi löste det hela med att världens gulligaste sköldpadda kom och var barnvakt åt Inez den timmen som vi var där.

Okey.
Det här med brudklänning är inte lätt.
Jag hann prova fem klänningar och inte blev jag särskilt klokare av det.

Jag kan bjuda på en liten sneak peak på en av klänningarna som fortfarande är med och tävlar om att bli köpt.




Men det är inte 100%.
Ska man känna så?
Är det möjligt eller får man nöja sig med att känna sig relativt nöjd? Man är ju inte van att bära såna här klänningar så allt känns lite ovant.
Eller så fanns det ingen som skulle bli min.

Efter den svettiga timmen återförenades vi med Inez och Torti ( sköldpadda på spanska). Jag hade ingen aptit men de andra hade jobbat upp en hunger så vi drog och åt lunch.
Jag stillade nerverna med ett glas vin.














När vi ätit och druckit upp sa vi hej då till Torti och promenerade hem.
Där väntade min lilla korv som fick lite egen tid med pappa.

Sen blev det full fart.
Tjejerna lekte, K åkte och handlade tacos och jag och Cissi fick hinka i oss lite kaffe för att hålla våra ögon öppna.

Inez med kläder.
Lowa utan tröja, sin rosa discokjol och ett förkläde.
En riktig fashionista...



Vid nio hade barnen somnat. K stängt in sig i sovrummet och vi fick lite tid för oss själva.
Mellon var lika kass som vanlig men inte mitt sällskap!




Vi gick och la oss runt två.
Inez vaknade klockan sex. Lowa vaknade kvart i sju. Kom igen barn!

Sen blev det skifte på besöken från söderort.
En timme efter att Inez och Cissi åkt hem ringde det på dörren och fyra skidåkare från Åre ville ha lite lunch och titta på OS-finalen.




Dåren med jackan framför ansiktet är lillebror.
Lowa är lite förvirrad på den punkten och tror att det är hennes lillebror.








Vilken dålig match. Så är det väl alltid när man inte vinner.

När vi blev själva så kom tröttheten som ett brev på posten.
Tur att man har världens gulligaste unge som inte hade några problem att ta det lite lugnt i soffan ett tag.





K kommer hem nån gång i natt.
Just nu sitter han på en buss.
Match borta mot Jönköping.
Snart är innebandy säsongen över och ensamma kvällar och helger är snart ett minne blott. Fram tills september. Halleluja!